PiggElin

Strax innan 9 imorse så åkte jag och min fina Ellen iväg till Kvarntorp utanför Kumla, för lite trappträning. Jag hade hört talas om denna trappa genom olika bloggar och tyckte att det verkade häftigt att det till och med fanns en utmaning som är ganska känd. Besegra trappan heter utmaningen och handlar om att springa upp för trappan och bilvägen ner, 10 varv inom 5 timmar. När man gjort detta kan man räkna sig till de som har besegrat trappan. Mer om utmaningen kan ni läsa på besegratrappan.se. Trappan är väldigt populär för både träning och kultur, för när man kommer upp på toppen så väntar en konstutställning med spännande konstverk och skulpturer. Även en liten glasskios finns där uppe som man är välförtjänt av oavsett hur många gånger man har tagit sig upp för trappan.

 

Jag och Ellen åkte dit i tron om att det skulle vara lätt och enkelt att ta sig upp och ner 10 varv, en sträcka som slutar på drygt en mil. Denna tanke fick vi äta upp redan första varvet. Efter halva trappan va pulsen skyhög och knäna gjorde motstånd. Jag fick tänka om och beslöt mig för att köra 5 varv istället, då jag var tvungen att spara mig till att leda medelpass på kvällen. Det gjorde jag helt rätt i.

Ellen kämpade dock på och besegrade trappan på 2 timmar och 3 minuter. Stolta och drypande av svett åkte vi därifrån, men verkligen inte för sista gången. Jag har ju ännu inte besgrat trappan och det ska jag inte ha ogjort!

 

 

Just nu skär det i mitt hjärtat. Det jag gör borde nästan förbjudas. Men nöden har ingen lag och jag måste ju testa.

 

 

Så här ligger det till. Imorse när jag packade ner alla mina skor för att fara till Örebro så upptäckte jag att jag råkat glömma ett par fuktiga löparskor i en påse och sedan bara låtit dessa ligga.. Ja, ni kan tänka er lukten..!!

Jag googlade runt på nätet och hittade faktiskt tips på att man kan maskintvätta sina skor. Jag vet ju att sportaffärer säger motsatsen, men de vill ju också att vi ska köpa nya skor så snabbt som möjligt. Efter att ha läst trådar om att maskintvätta skor på funbeat så beslöt jag mig för att testa.. Nu sitter jag här och väntar på att maskinen ska bli klar och håller mina tummar att de inte krymper eller förlorar all sin funktion.

Jag tröstar mig med tanken på att de inte är några nya skor, utan bara ett par som jag bara använder som reserv. Och snart ska jag ju köpa nya...!

 

/PiggElin

Jag måste få uttrycka min stolthet över min syster som har börjat springa lite lätt. Jag tror inte hon läser min blogg, men om du gör det systeryster så är jag väldigt stolt!

Jag vet hur tungt och jobbigt det är att komma igång med löpning eller träning överhuvudtaget. Att välja det lite ruffa framför det bekväma eller det syrliga framför det söta är inte lätt och ibland så jobbigt så att tårarna är nära. Men efter ett tag kommer det kännas okej, kanske till och med bra. Och i det stora hela så är det helt rätt val, att fortsätta kämpa.

 

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna kalla mig själv löpare. Jag trodde verkligen aldrig att min feta kropp skulle kunna rulla fram obehindrat, backe upp och backe ner för att sedan mötas av raksträckor så långa så att synen inte räcker till. Men idag är det precis det som min kropp pallar. Många utav mina bästa upplevelser i livet har jag fått genom löpning och dessa upplevelser är värt varenda litet slit:

 

Sommartåget

 

Kan jag så kan du!!

 

/PiggElin

Fick sluta tidigare på jobbet idag. Dels för att det regnade och blåste förfärligt, så att det ändå inte fanns några turister att ta hand om, och dels för att jag hade några ärenden in till Jönköpings turistbyrå som jag tog på vägen hem. När jag kom hem tog jag på mig dom mysigaste myskläderna jag äger och kröp ner under täcket. Nu ligger jag här med boken "Heja, Heja" av Martina Haag. En mycket trevlig bok där Martina en dag inser att hon måste börja träna om hon ska orka med livets alla utmaningar och sedan beskriver hon sin resa, från att orka stappla 20 meter till att springa marathon. Den är peppande och skriven på ett lätt och roligt sätt.

 

 

/PiggElin

 

 

Åkte idag till jobbet och tänkte på vägen dit att det antagligen inte skulle komma en ända turist till Visingsö i det här hemska vädret.. Jag hade helt rätt med det, och därför kunde jag istället ge mig ut på ärenden för turistbyrån. Och med ärenden menar jag, besöka turistmål dvs caféer, muséer, platser och annat trevligt för att sedan kunna rekommendera dessa när turisterna väl vågar sig ut till oss. Tänk vilket bra jobb jag har på sommaren. Där satt jag och åt tårta på ett café och fick betalt för det. Lite besök på några andra trevliga ställen hann jag också med innan jag tog bussen in till stan.

 

Jag tog en snabb inspringare på Stadium för att kolla läget med ett par löparskor som jag vill ha. Killen som hjälpte mig tyckte att det var kul att jag var så insnöad på just dessa skor och gav mig bästa expertis. Om 3 veckor beräknas skorna landa i butik. Fram till dess får jag drägla på den här bilden..

 

 

 

Längsta blogguppehållet sedan jag startade den här bloggen. Här hos mig har varit lite körigt.. Privata angelägenheter har gjort mig nedstämd och jag har inte känt någon ork eller inspiration till att blogga. Väldigt lite träning har det blivit, men många låååånga promenader. Ikväll känns det lite lättare och bättre, och efter en kort löptur så kände jag mig till och med pigg. En kort men intensiv träning blev det, 5 km terräng som vi avslutade med några korta ruscher för att få hjärtat att jobba lite extra. Därefter hann vi några styrkeövningar i trädgården innan myggen åt upp oss.

 

/PiggElin

Hela dagen har varit så slapp så att min app med inbyggd stegräknare har skrikit ilskt åt mig att jag måste röra på mig. Tillslut insåg jag hur hungrig jag var och hur tomt det var i kylen, och jag fick motvilligt ge mig ut på en kvällsjogg till affären innan den stängde. Tur att jag blev hungrig, annars hade jag inte kommit utanför dörren idag.. Usch, sådana här slappa dagar gör mig bara trött och hängig.. Imorgon åker jag till dalsland för konsert med min vokalensemble, så då är jag pigg igen!

 

 

 

Sen Göteborgsvarvet och vårruset har jag inte varit ute och sprungit en ända gång. Jag har ju dels varit sjuk och dels inte haft något sug över huvudtaget. Men idag kom suget. Trots att det var ett litet sug så var det ändå ett sug efter löpning och det kan man ju inte säga nej till. Så löparkläderna åkte på och ut sprang jag i det klibbiga åskvädret. 3 kilometer, sen sa träningsvärken från gårdagens triathlonpass ifrån och jag lyssnade på kroppen och tog de sista två kilometrarna i promenadtempo. Det är ju så skönt när man inte behöver pressa sig själv och kan lyssna på vad kroppen vill. Inga prestationstankar kring tider, kilometrar eller teknik. Bara köra efter behag. Lika mycket som jag älskar sådan träning så älskar jag också prestationsträningen med ett mål i fokus. Men just nu passar jag på att njuta av sådan här känslobaserad träning.

Imorgon ska jag fortsätta att njuta av träning utan några prestationer. Ett medelpass på friskis som jag läääänge har velat gå på. :-)

 

/PiggElin

Så var årets vårrus avklarat. Vilken fantastisk vårtradition det är. Särskilt när man gör det ihop med fina vänner. Sprang in på 26 minuter och i och med tanke på att jag sprang Göteborgsvarvet i lördags och dessutom kände av mina benhinnor under hela loppet idag, så är jag väldigt nöjd med den tiden. Hade ju innerst inne hoppats på 25 minuter. Men jag är nöjd ändå. 7000 tjejer startade i år och det var fullt party! Jag och mina 11 vänner bildade två fina lag, fulla av träningsglädje! Är så stolt över att nästintill alla av mina vänner satte nya fina rekord för sig själva.

 

Jag vaknade på morgonen och kände mig helt fri från halsont och andra känningar av förkyldning och allergi, vilket gjorde att jag genast bestämde mig för att varvet kommer gå vägen. I sällskap av mina två bästisar så tog vi en lugn förmiddag med en stadig frukost och en lättare lunch med lax.

 

Eftersom en utav oss startade i en tidig startgrupp så åkte vi ner till starten vid 13.00 och fick därmed möjlighet att se elitlöparna både starta och sedan springa i mål. Galet vad snabbt dom springer!

Vi stod och tittade på dom när de sprang i mål och flera av dem var ganska tagna av värmen. Till och med de afrikanska löparna, som man tänker ska vara vana vid värmen, och att disponera loppet, hade problem och fick avbryta. Detta gjorde mig nervös och jag funderade på vad jag hade gett mig in på.

 

Jag startade i varje fall och första kilometern in i slottskogen funderade jag på om jag verkligen ville det här. Om det liksom var så kul att utsätta sig för att springa i denna tryckande hetta.

Efter 4 kilometer så kom en stor åsksmäll och regn/hagel kom från klarblå himmel. Det gick ett sus av lycka genom löparna.

Efter störtskuren så lättade det upp och värmen blev inte lika tryckande. Jag kände genast att det var roligt och skönt att springa. Klockan visade en ofattbar bra tid och jag kände att det kanske skulle gå att nå mål på 2.04 vilket var årets mål.

Stigningen upp på Älvsborgsbron gick bra och jag seglade förbi många trötta löpare redan där. Sedan höll jag tempot ända ut på hisingen och kunde glädja mig åt all publik och all musik. Hisingen är lång och tråkig att springa på, och när det sedan blir allt glesare med publik och musik vid ca 13-14 kilometer så är det ganska tungt. När man sedan ska över Götaälvbron och kämpa sig upp för lutningen så suger det verkligen i benen. På Götaälvbron tappade jag massor av tid och jag måste ha sett väldigt trött ut där, för plötsligt hejade alla funktionärer som stod ut med banan på mig. Jag kom ner för bron och gladdes åt att se min pappa som hejade på oss.

 

 

Sedan kom den kämpigaste biten på hela loppet, Avenyn! Tidigare år har jag ändå gillat att ta mig upp för avenyn då det är massor av publik och musik där, men i år tänkte jag på varenda steg som ledde mig närmare poseidon och utdelningen av våta svampar som man kan svalka kroppen och ansiktet med. Luften stod helt still mellan husen. Men jag lyckades med tunga steg hålla mig runt 6min/km och nådde poseidon.

Igenom Vasa och upp till handelshögskolan och då längtade jag massor efter målet. Sen kom skylten med 2 km kvar och jag kände hoppet inom mig. Först då orkade jag trycka på igen och beräknade att min ankomst till mål skulle bli enligt planen om jag orkade hålla uppe farten.

Upploppet var en fröjd och när jag sedan stannade på mållinjen så mådde jag extremt bra. Inga känningar på hemska ställen, inget illamående, och varken förkyldning eller allergiska tecken. Jag njöt och längtade efter medalj och kexchoklad som väntade vid utgången!

 

Vilken glädje!

 

/PiggElin

Trots de senaste dagarnas hängighet med halsont och allergi så vaknade jag ändå idag med känslan av att jag klarar av Göteborgsvarvet. Och visst gjorde jag det! Tiden blev 2.04, vilket också var mitt mål för detta året. Det är en förbättring med två minuter mot förra årets 2.06. Jag är mycket nöjd, stolt och glad. Så skönt att jag inte svimmade i värmen som tog över Göteborg.

 

Sommaren närmar sig med stormsteg och om bara fem dar så är det gbgvarvet. Jag sitter här och tittar på vilka lopp som ska genomföras i sommar.

 

Här är de lopp som jag har planerat in:

• Göteborgsvarvet -  Årets roligaste lopp. Staden, vännerna, publiken, kexchokladen och distansen!
• Vårruset - Bara 3 dagar efter gbgvarvet ska jag ta mig an Vårruset tillsammans med två träningsglada lag av fina vänner!
• Tjejättern - Cykeldelen av tjejklassikern
• Vansbrotjejsim - Simdelen av tjejklassikern
• Blodomloppet i Örebro - Ska antagligen hålla i uppvärmningen och då måste man ju springa också :-)
• I-form loppet i Göteborg
• Lindingöloppet - Springdelen av tjejklassikern

 

Endast två veckor kvar till Göteborgsvarvet. Och idag fyller dessutom min bästa vän år. Så därför har dagen inneburit massor av mat och massor av träning. Vi startade dagen med en brakfrukost på scandic hotell. Där fanns allt som en äkta hotellfrukost ska innehålla.

Plötsligt ringde min telefon och jag var tvungen att avbryta frukosten för att bege mig till friskis och göra en akutinsats som ledare. Det var jätteroligt att få hoppa in på någon annans pass, särskilt när så många kommer fram efteråt och säger att det var ett superbra pass som de gärna vill jympa igen. :-)

 

När jag sedan var uppvärmd och pigg efter passet så var det dax att avverka sista långpasset innan Göteborgsvarvet. 15 km stod på schemat, och med musik i öronen flöt dessa på riktigt bra. Dock hade jag väldigt ont i knäna. Tycker att mina knän har blivit lite värre de senaste veckorna, trots att jag äter nyponkapslar som ni kan läsa om här..

 

14 dagar kvar till gbgvarvet, men också 14 dagar kvar till Eurovision songcontest! Två av årets favorit evenemang!!

 

/PiggElin

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har vilat från löpning och tyngre träning i två dar, då min vad har varit lite hård av lite överansträning. Men idag kändes vaden mycket bättre och därför vågade jag mig ge mig ut på det sista riktigt långa passet innan Göteborgsvarvet. För nu är det bara 20 dagar kvar, och de pass som är kvar handlar mer om att hålla i formen än att bygga upp sig. Jag känner mig i galet god form och passet idag var mycket bra. Att 18 kilometer kan kännas så naturliga att springa är fantastiskt och bådar gott inför halvmaran..

 

Idag sprang jag utan att ha en tanke vart jag skulle springa, jag följde vägar och stigar som jag aldrig hade sett tidigare under mina 4 år i Örebro. Det är både spännande och roligt att uppleva nya vyer och miljöer. Dock måste man vara beredd på att det kan bli helt fel ibland, vilket jag också fick uppleva då jag helt plötsligt stod på en tågräls och inte visste hur jag skulle ta mig ner från den.. Men med lite smidiga rörelser kunde jag hoppa ner och hamnade på en cykelbana som tog mig åt rätt håll..

Men helt vilse blir man inte alltid, ibland händer det istället att man hittar slingor i helt underbart vackra miljöer som man tidigare har missat trots att man har sprungit nästan exakt där ett 100 tals gånger innan.. Detta hände också idag då jag bara av ren intuition tog en avstickare från cykelbanan och kom in på en markerad löparslinga. Löparslingan startade och slutade vid ett så vackert värdshus som dessutom verkar ha mycket fin mat och trevliga evenmang. Så det måste jag testa någon dag. Dessutom måste jag springa slingan igen om bara någon vecka, för då är förmodlingen slingan full av vitsippor som man kommer dansa igenom på lätta steg. Heja våren!

 

/PiggElin

Det var ett tag sen jag sprang långa intervaller, men idag var det dax. Femhundringar stod på schemat och det var bara att köra.

 

Så här kändes intervallerna:

Första intervallen gick bra och det kändes som benen var på med.

Andra intervallen var dock galet tung och bjöd på en uppförsbacke som sög musten i musklerna, låg till och med på gränsen till mjölksyra.

Eftersom jag skulle orka 4 st långa intervaller till så var jag tvungen att dra ner tempot en aning. Så tredje intervallen gick lättare men också långsammare.

Fjärde intervallen bjöd på medvind som förde mig lite raskare framåt.

Femte intervallen fick återigen en lite uppförsbacke men jag tyckte ändå att den kändes mycket lättare.

Sjätte och sista intervallen var den tråkigaste. Det kändes som det aldrig tog slut. Dock höll benen farten hela vägen, och det var skönt att gå i mål.

Vad jag hade för fart vet jag faktiskt inte, jag försökte istället fokusera på känslan.

 

 

Ett pass i vårsolen med bästisarna! Så varmt så att det var dax för t-shirt premiär. 17 fina kilometer. Inga känningar av förkyldning och inte det minsta trött. Lugnt och behagligt tempo med mycket skratt! Det kändes nästan som sommar!

 

Nu väntar lördagsmys med grönsaker och två dippsåser. Recept hittar du här

 

/PiggElin

 

Det är verkligen fruktansvärt det som hände i Boston under Boston marathon igår. Inte bara att det är hemskt med attacken som den är, utan också de löpare, vars liv är löpning och att deras ben är i bästa form, istället springer de ett marathon där de blir allvarligt skadade. Det är så fruktansvärt!

 

Boston Marathon är inte som alla andra marathonlopp. Det är ett av världens största lopp och räknas till de såkallade "The big six" tillsammans med New york, London, Berlin, Chicago och Tokyo - Marathon. Till Boston marathon måste man kvala in för att få chans att springa. Dessutom måste du kvala in på helt sjuka tider, där tiden för en kille får inte ligga på mer än 61,5 minuter över världsrekordet, och som tjej får du inte ligga på mer än 79,5 minuter över världsrekordet. Detta innebär ju att det endast är mycket, mycket duktig motionärer som springer Boston Marathon. Och några av dessa löpare kunde ha blivit allvarligt skadade eller till och med blev allvarligt skadade, kanske så illa så att det aldrig mer kommer kunna springa igen..

 

Ett bombattentat under ett marathonlopp?? Idrottssammanhang som i vanliga fall brukar stå för glädje, energi och folkfest.. Det är ofattbart? Och jag hoppas verkligen inte att det här sätter spår i hur man numera behöver tänka när det ska arrangeras lopp världen över.. Och framförallt hoppas jag att det inte sätter spår i hur människor ställer sig till att springa lopp. Göteborgsvarvet skickade idag ut information till sina löpare om att de tänker se över säkerheten inför loppet pga de som hände i Boston..

 

Det är så svårt att förstå att sådant här kan hända.. Och vi får innerligt hoppas att det bara va en engångs händelse.

 

/PiggElin

 

 

 

Det är så mycket man vill ha hela tiden. Oftast kanske man inte behöver det, men man försöker skapa sig en förklaring till varför man måste ha det. Så är det just nu för mig. Jag vill ha ett par nya löparskor. Jag kanske inte är i akut läge när det gäller att skaffa ett par nya löparskor, men varje gång jag är ute och springer så försöker jag känna efter om mina löparskor verkligen är bra fortfarande, eller om jag kanske skulle göra bäst i att köpa ett par nya. Antagligen håller mina nuvarande skor ett tag till, och jag borde verkligen lägga mina pengar på annat. Men jag vill ju sååå gärna ha!!!

Jag har ju varit så himla nöjd med mina Asics gel cumulus 14 som jag köpte och skrev om i det här inlägget. Och nu har uppföljaren kommit och det är just dessa jag har siktat in mig på. 

Sannerligen bådar det gott med en kilometer tid på under 6 min från start till slut på ett långpass på 15 km. Och det bådar också gott när det sista 5 kilmetrarna har en kilometer tid runt 5,30 minuter/km. Det är riktigt bra tider när det bara är träning. För på tävling så blir tempot automatiskt snabbare eftersom man blir peppad av all publik, känslan, löparna, musiken, staden, mm. Så om jag kan springa såhär på träning så bådar det mycket gott inför tävling. Det känns mycket bra, då det endast är fem veckor kvar till Göteborgsvarvet.

 

Bild lånad av goteborgsvarvet.se

/PiggElin