PiggElin

Ja, om någon undrar vilken musik som går på högvarv i mina hörlurar just nu så är det helt klart imse vimse spindel med Duran och Mollan. Nytt familjejympapass är ihopkokat och jag har denna helg verkligen fått öva in det ordentligt både på mina ordinarie små familjejympare på lördagen, men också på söndagen när jag fick hoppa in för en annan ledare. Det känns som det är ett riktigt bra pass faktiskt med djurtema. Var lite orolig eftersom förra terminens cirkuspass var svårslaget. Om ni har barn i åldern 2-6 år så är ni hjärtligt välkomna till Friskis & svettis Askim på lördagar.

 

Började dagen med en extra energirik frukost, eftersom jag visste att det skulle behövas. Mixade havremjölk, kakao, banan, vaniljpulver och chiafrön, som sedan fick stå till sig lite och bli en riktigt trevlig chiapudding. Åkte sedan till friskis för att vara med på filminspelning. Filmen ska användas i marknadssyfte och jag spelade motionär på ett jympapass. Väldigt kul, men också jobbigt, eftersom vi fick köra låtarna om och om igen så att dom kunde filma från alla vinklar och positioner. Att le var dock inte så svårt, det gör man nästan alltid på jympapass tycker jag. :-)

 

När vi var klara kände jag mig härligt varm och glad i kroppen och tänkte att jag kan lika gärna köra mitt löppass nu istället för imorgon. Så jag paxade ett löparband och begav mig på 8 kilometer. Känner verkligen att konditionen är tillbaka. Jag springer på riktigt bra, och har en härlig känsla i kroppen.

 

Nu har jag fyllt på med energi, en god hemmagjord hamburgare och funderar på om jag ska ta mig en sväng till intersport.

 

Må så gott och ha en trevlig helg!

/PiggElin

Licienseringspass stod på träningsschemat idag då vi fick tillskott i skivstångsgruppen av en ny skivstångsledare. Bokad på passet i god tid, och ombytt och redo i god tid. Men vart är ledaren tänker jag där jag står och väntar utanför salen. Borde hon inte öppnat dörren nu? Och varför är det så lite folk? Licpass är ju väldigt populära? Hm, väntar några minuter till, tittar sedan på min biljett och inser att jag står vid fel sal. Springer ner för alla trappar och därnere är såklart passet redan i full gång. Och självklart fullproppat med folk... Längst fram finns EN ledig plats.. Min plats.. Så nära men så långt bort!

 

Besviken och lite arg på mig själv, tar jag mig uppför alla trappor igen och segar mig in på gymmet. Jag som var så taggad! Väl på löpbandet flyter stegen på och jag lyckas skrapa ihop 7 km! Inte illa av en besviken skivstångare!

 

 

Bokade en sal på friskis idag och labbade lite till mina låtar som jag har tänkt ha i mitt nya skivstångspass. Mamma, syster och sambo hängde på och jag tror vi fick en del gjort, även om vi löjlade oss lite och körde plötsligt ett medelpass och sedan lite step.

Det är så svårt att sätta ihop skivstångspass tycker jag. Har inte knäckt koden ännu hur man ska göra för att få till ett sånt där grymmebra skivstångspass, hittar bara massa sköna jympalåtar eller jymparörelser. Hade varit så mycket lättare att göra ett nytt medeljympapass. Men övning ger färdighet, hoppas att jag ska hinna få klart ett nytt skivstångspass till nästa gång jag leder, alltså om lite drygt en vecka. Heja mej!

 

 

 

Det är verkligen skönt att vara hemma igen. Fullproppad med massa tankar om samtal, kommunikation och utveckling i friskis så landade jag igår i Örebro igen. Tillbaka till verkligeheten. Jag har jobbat några timmar och sen stack jag till Friskis för att fota inför årets "i parken". I år blir det tema djur. Mycket roligt. Och mycket roligt att fotografera var det. Hoppas på att kunna visa er bilderna snart.

 

Den här kursen är verkligen inte som andra friskisutbildningar jag har varit på. I vanliga fall brukar man träna ett par, ibland tre pass om dagen. Men på den här kursen har vi bara gjort ett halft fysisk pass. Resten av dagen har vi ägnat åt att samtala kring kommunikation.

Imorgon fortsätter vi med ännu mer samtal. :-)

/PiggElin

Jag har bokat resa till London i vår. Äntligen får jag möjlighet att pröva min bok som jag köpte i julas. Världens löpning om ni kommer ihåg den. Jag längtar redan! Men man borde nog göra lite mer än att bara springa när man är i London. Men vad? Tips? :-)

 

 

Tur att friskis och svettis finns i London, då känner jag mig hemma. Kanske man skulle våga att gästa dom med mitt medelpass? Eller också går man bara dit på ett pass och kollar hur dom uppfattar vår svenska jympa. Så gjorde jag ju i Paris, och det var ju spännande på många sätt. Haha, kanske inte den kvalitén som vi har här hemma, men visst kändes det som friskis. Hm, jag får fundera.

 

/PiggElin

 

 

Testade återigen ett lunchpass på friskis idag. Ett lunchpass är oftast inte mer än 40 minuter och eftersom jag inte är så förtjust i indoor walking så passade det så bra att det just var ett lunchpass indoor walking som jag visste att jag skulle orka genomlida. Jag hade inte behövt tänka så, för det var ett riktigt trevligt indoor walkingpass som jag hamnade på. Har dock lite problem med att fötterna somnar under passet, vilket är lite obehagligt. Men jag lyckades skaka liv i dom när det blev för stickigt. När jag kom hem efter passet så bjöd jag mig själv på lite mellis i solljuset vid balkongdörren. En fräsch färskpressad juice av apelsin, grape och lime. Samt en tallrik skivad banan med lite jordnötssmör smaksatt med kakao. Mums!

 

 

När glädjetårarna trängs i ögonvrån under passet, ja då vet man att man saknat att jympa. Så var det nämligen idag på mitt första jympapass sen skadan. Redan i uppvärmningslåten så kände jag glädjen sprida sig inom mig, och nervositeten kring om vaden skulle palla bara släppte. När jag sedan tittade runt på alla glada motionärer som följde ledaren utifrån egen förmåga och dagsform så blev jag alldeles tårögd. Vad jag har saknat jympan! Nu längtar jag ännu mer till att få stå där själv i mitten och leda pass. Välja egen musik och egna rörelser. Se alla glada, starka, svettiga, fina motionärer. Känna pulsen höjas till max, och musklerna jobba som aldrig förr. Bjuda på sig själv. Peppa och bli peppad. Åh, vad jag längtar!

 

 

/PiggElin

/PiggElin

 

Laddade upp för kvällens skivstångspass med en smoothie på frysta hallon, apelsin, lite turkisk youghurt och en rejäl skvätt mandelmjölk. Smoothien gjorde sitt, för på skivstångspasset tog jag nytt PB i benböj och marklyft. Yepp, det satt fint!

 

Drog i väg till Friskis och Svettis Frölunda idag på eftermiddagen och körde ett skivstångspass. Vaden hängde med bättre denna gången får jag säga. Fast jag fegade lite på vissa övningar eftersom jag inte vill riskera nått. Passet var okej i det stora hela. Ganska bra musik, men det var nått som inte gjorde passet till ett sånt där superpass. Svårt att sätta fingret på vad. Men en genomkörar fick jag, och det va skönt!

 

 

 

Träningsvärk. Vilken fantastisk känsla!

Igår gick jag på första gruppträningspasset sedan jag skadade mig. Ett skivstångspass blev det. Ett pass där jag lätt kunde hitta på mina egna rörelser om vaden skulle säg ifrån, eller rörelserna vara för yviga. Det gick riktigt bra! I uppvärmningen fick jag hitta på lite eget. Men resten av passet gick grymt bra. Tog inga tunga vikter, men det räckte bra för att ändå få upp pulsen och svettas lite. Och jag känner verkligen i musklerna idag att dom fick jobba igår. :-)

 

 

Jag måste återigen också tacka alla ni fina, som gläds åt att jag så sakterligen börjar komma tillbaka. Tack för alla fina hälsningar. Jag lovar, jag ska vara försiktig, och inte gå för snabbt fram.

 

/PiggElin

 

 

 

 

Nu ska ni få höra. Jag har varit på gymmet. Jag har trampat lite luft på spinningcykeln, pumpat lite triceps och biceps, samt pressat lite magmuskler. Jag är så stolt! Och det gick bra. Var as nervös när jag gick in på friskis, men det släppte efter en stund. Fick till och med upp lite puls för första gången på länge. Sååå skön känsla!

 

Åh, vad jag har saknat er. Samtidigt som det har varit skönt att ta ett blogguppehåll. Jag tappade helt enkelt lusten för att blogga om träning när min skada kom. Jag tappade faktiskt lite lusten för allt när det hände. Men skadan har repat sig mycket bättre än vad sjukgymnasten från början trodde och jag står på benen igen. Kommer dock inte kunna leda jympa på länge vilket förstås är jättetråkigt. Nu ska jag satsa allt på att iallafall kunna genomföra tjejvasan i februari, och därmed en tjejklassiker.

 

Mycket har hänt sen jag sist uppdaterade bloggen. Och jag är numera med jobb till nästa termin. Dock är det ingen heltids anställning, men ett jobb i den riktningen jag vill och därmed är jag otroligt glad och nöjd. Det är dessutom skönt att veta vart man tar vägen nästa termin. Vilket gör att jag kan börja fundera över saker, som att skaffa hund tillexempel.. :-)

 

Jag kommer alltså bli kvar i Örebro nästa termin. Och idag har jag haft möte med friskis angående nästa termin. Och en superrolig grej är att jag nu ska gå LUF utbildning i vår. Alltså bli ledaruppföljare på friskis. Så himla kul! En "luffare" som det kallas, går på pass för att kvalitetsäkra friskispassen och ge ledaren den feedback i ledarksap som han/hon behöver. Jag älskar ju att feedbacka så det kommer passa mig perfekt.

 

Jag har även idag ventilerat mina tankar kring att kanske vidareutbilda mig inom skivstång. Har mest varit en liten tanke tidigare, men efter att jag fick skadan på vadmuskeln så känns det plötsligt väldigt mer angeläget att börja träna något styrkebetonat i stället, som kanske inte är så hoppigt och inte är samma typ av belastning på mina stackars vadmuskler.

 

Mycket kul! Många bitar som börjar falla på plats inför våren. Nu ska jag bara komma igång med lite rehabträning också. I'm back! Är ni med mig??

 

/PiggElin

Jag ledde knattejympa i morse för 20 stycken busungar! Det är ju verkligen jättekul att det har blivit så populärt med knattejympan, det kommer runt 20 barn varje vecka som verkligen är grymma och duktiga på att hänga på. Dock finns det en liten nackdel med så många barn, och det är att om någon busar så kan vi inte bryta passet bara för den ungen. Som tur är så har jag min värd, som troget hjälper till varje vecka. Men ibland är det fler än en unge som busar vilket innebär att det inte räcker med en värd. Pjuh! Idag var en sån dag. Ett barn ville gå till sina föräldrar och min värd va tvungen att hjälp honom att hitta föräldrarna. Plötsligt var jag alltså ensam med 20 ungar, varav två som bara ville hjula och stå på händer, en som ville ligga på golvet och titta på alla andra, och en som pratade konstant med mig om helt andra saker än passet i sig.. Ojoj!! Jag måste medge att jag var ganska glad och stolt över att ändå kunna få de flesta att vara med passet från början till slut, och när jag sedan sa hejdå så var jag helt färdig, trots att passet bara är 40 minuter.. Meeen, såhär är det inte varje gång som tur är. Då hade jag nog inte orkat vara knatteledare..

 

Nu ska belöna mig själv med Karishma mat. Bästa restaurangen!!

 

/PiggElin