PiggElin

När jag vaknade imorse så blev jag så fantastiskt glad av att solen lyste, till skillnad från gårdagen då regnet öste ner och det var lika mörkt som i graven. Det passade så bra att solen lyste just idag, eftersom jag och mina två löparvänner hade planerat backintervaller i skidbacke. Jag har så länge velat prova detta och hade nästan en lite romantisk bild av hur det skulle vara att springa upp och ner med hjärtat bultande i i bröstet.

 

Vi stack iväg till Storstenshöjdens skidanläggning och satte igång. Först 2 km uppvärmning och sen var det bara att börja kuta! Wow, vad det kändes! Men mest i andningen, vi flämtade som hundar efter bara några meter, och fick dela upp backen i olika etapper. Men vad jag älskar att känna känslan av hur hjärtat kämpar och andningen är så påtaglig så att man stönar..

 

När vi kom en bit upp på Storstenshöjden så hittade vi en perfekt backe att intervallspringa i. Upp och ner, fem gånger. Det låter kanske lite, men prova själva. Det känns verkligen överallt baksida, framsida, andning och hjärtat. Ja, sista backintervallen skakade jag till och med i benen lite.