PiggElin

När glädjetårarna trängs i ögonvrån under passet, ja då vet man att man saknat att jympa. Så var det nämligen idag på mitt första jympapass sen skadan. Redan i uppvärmningslåten så kände jag glädjen sprida sig inom mig, och nervositeten kring om vaden skulle palla bara släppte. När jag sedan tittade runt på alla glada motionärer som följde ledaren utifrån egen förmåga och dagsform så blev jag alldeles tårögd. Vad jag har saknat jympan! Nu längtar jag ännu mer till att få stå där själv i mitten och leda pass. Välja egen musik och egna rörelser. Se alla glada, starka, svettiga, fina motionärer. Känna pulsen höjas till max, och musklerna jobba som aldrig förr. Bjuda på sig själv. Peppa och bli peppad. Åh, vad jag längtar!

 

 

/PiggElin