PiggElin

/PiggElin

/PiggElin

 

Jag tror jag har blivit beroende. Varje kväll vill jag ha samma sak. En knäckemacka bredd med pesto, skivad mozzarella och tomat uppepå. Och som pricken över i:et så vill jag ha en varm kopp te till detta. Så himla gott, och sen blir man så varm och go efteråt, och då kan man krypa ner i sängen och bara njuta av en trött kropp som jobbat hela dagen men som ändå tog sig igenom ett spinningpass. :-)

 

Laddade upp för kvällens skivstångspass med en smoothie på frysta hallon, apelsin, lite turkisk youghurt och en rejäl skvätt mandelmjölk. Smoothien gjorde sitt, för på skivstångspasset tog jag nytt PB i benböj och marklyft. Yepp, det satt fint!

 

Sån träningsvärk jag har asså.. Mina ben är så tunga och armarna är inte mycket vassare. Skidåkningen gjorde sitt helt enkelt. Planen var egentligen att åka skidor idag igen, men jag måste vara snäll mot min kropp. Men bara för det så har jag inte suttit still hela dagen. En promenad i det vackra vinter värdret, och lite yoga på kvällen. Lugn och skön träning.

 

På yogapasset blev jag dock lite less. Och nu när jag ska skriva detta så känner jag mig som en gammal tvär tant. Men egentligen borde jag inte känna så för jag tycker nog att det tillhör vett och etikett. Jag hamnade nämligen brevid två tonårstjejer i yogasalen. Redan innan passet hade börjat kände jag att jag kanske borde byta plats. De pratade och fnissade ljudligt. Jag satt kvar på min plats och hoppades på att jag skulle ha fel. Men icke. I 30 minuter satt tjejerna och försökte hålla sig för skratt. Om det var rörelserna, ledaren eller sig själva de skrattade åt, det vet jag inte. Men det var galet störande. Särskilt på ett yogapass där det handlar om att hitta sig själv och komma in i nått sorts flow. Självklart har jag säkert också pratat eller skrattat under ett pass. Men HALLÅ, 30 minuter. Inte okej!!

 

Det finns en del vett och etikett regler som jag tycker man bör följa på ett pass. Att komma i tid till passet, och att inte prata/fnittra sig igenom ett pass tycker jag är typ A och O.

 

/PiggElin

 

 

 

 

Premiär i skidspåret idag. 10 kilometer avverkades i fina spår. Världens härligaste känsla at få upp lite puls och bli sådär härligt svettig. Kändes nästan som jag var ute och sprang och den känslan saknar jag nått ofantligt. Men jag är så glad att vaden hängde med alla 10 kilometrar och att jag knappt kände av den, förutom litegrann i uppförsbackar. Känns ju verkligen helt överkomligt att om en månad köra 3 mil skidåkning upp i Mora. Inga problem! 

 

Vi ser helt knäppa ut på bilden, men det är så vi ser ut, så den bjuder vi på. :-)

 

/PiggElin

 

Örebro ligger verkligen i vinterskrud nu. Så vackert. Jag tog vara på morgonen och gick ut och lunkade en morgonpromenad. Det knarrade under fötterna och det frös i näshålorna. -19 grader enligt min mobil. Wow, vad snabbt det gick. Från några plusgrader till massa minus. Stackars moderjord. Men vad det gör mycket med ljuset när snön ligger alldeles vit och glittrande.

 

Idag kom snön till Örebro och fantasin om långa kalla snölöpningar, skidturer och skridskoåkning slutade inte snurra i huvudet, trots att jag var fast inne på jobbet hela dagen. Snölöpning blir det nog inget av på en tid med tanke på vadmuskeln. Men en skidtur skulle sitta fint som övning inför tjejvasan. En skridskotur på isen skulle inte heller sitta helt fel. Snart är det ju faktiskt dax för Konståkning OS i Sotji i Februari. Tur att jag inte ska ställa upp i det. :-)

Jag är verkligen igång med träningen nu. Körde skivstång igår och vågade lägga på lite vikt. Vaden sa inte ifrån och jag kunde ta i ordentligt. Så himla härlig känsla när jag gick därifrån. Och direkt när jag kom hem från passet så började jag längta efter mer träning. Kunde liksom inte få nog. Så redan imorse körde jag lite hemmaträning med min träningsDVD. Och på kvällen så var jag på friskis igen för ett cirkelgympass. Den här känslan alltså. Att längta efter träning. Och att kunna träna. Den är obeskrivligt underbar. Imorgon ska jag gå på yoga. Det kan min kropp behöva. I love training.

 

 

/PiggElin

Idag fick jag bråttom och sprang för att komma i tid till jobbet. Självklart gillade inte vaden det och började genast krampa. Och inte har det gått över nu några timmar senare heller. Usch.. Hoppas jag inte ska behöva halta runt länge.. :(

 

/PiggElin

 

/PiggElin

 

Runt, runt, runt, gick jag på stan.. Ville verkligen hitta något på mellandagsrean, men jag kom hem lika tomhänt som jag kom dit. Dock med ett spinningpass rikare i benen. Men fy va tråkigt det var med spinning. Jag gillar ju inte direkt spinning, och med tanke på min vad så var jag dessutom tvungen att sitta ner på cykeln hela passet igenom.. Inte mycket variation i den cykelturen. Men jag är stolt över att jag genomförde passet, och att jag är så duktig med att inte utsätta vaden för saker som den inte klarar av ännu.

 

/PiggElin

Planerade att gå på spinning idag, men jag vaknade för sent och hann liksom inte ladda mentalt innan, så jag struntade i det. Vissa pass sitter så långt inne alltså.. Jag vill, men vill ändå inte.. Spinning är ett typiskt sånt pass. Samma sak med simning. Har liksom ingen motivation till dessa pass. Och jag tycker faktiskt inte att man ska behöva göra saker som man tycker är tråkigt. Nej, träning ska vara kul, annars kan det va. Tänkte en stund på all julmat som jag ska proppa i mig kommande dagar, och att det behövs beredas plats i magen. Men sen tänkte jag på det så sanna citatet:

 

/PiggElin

Drog i väg till Friskis och Svettis Frölunda idag på eftermiddagen och körde ett skivstångspass. Vaden hängde med bättre denna gången får jag säga. Fast jag fegade lite på vissa övningar eftersom jag inte vill riskera nått. Passet var okej i det stora hela. Ganska bra musik, men det var nått som inte gjorde passet till ett sånt där superpass. Svårt att sätta fingret på vad. Men en genomkörar fick jag, och det va skönt!

 

 

 

Träningsvärk. Vilken fantastisk känsla!

Igår gick jag på första gruppträningspasset sedan jag skadade mig. Ett skivstångspass blev det. Ett pass där jag lätt kunde hitta på mina egna rörelser om vaden skulle säg ifrån, eller rörelserna vara för yviga. Det gick riktigt bra! I uppvärmningen fick jag hitta på lite eget. Men resten av passet gick grymt bra. Tog inga tunga vikter, men det räckte bra för att ändå få upp pulsen och svettas lite. Och jag känner verkligen i musklerna idag att dom fick jobba igår. :-)

 

 

Jag måste återigen också tacka alla ni fina, som gläds åt att jag så sakterligen börjar komma tillbaka. Tack för alla fina hälsningar. Jag lovar, jag ska vara försiktig, och inte gå för snabbt fram.

 

/PiggElin

 

 

 

 

Ett besök hos sjukgymnasten idag gjorde mig glad och tacksam. Min vad läker sig fint, och mitt mål med sikte på att avsluta min tjejklassiker på tjejvasan i februari kommer vara fullt möjligt, enligt sjukgymnasten. Nu gäller bara sunt förnuft, och fokuserad rehabträning.

Läxor:

• 15-20 tåhävningar om dagen för att bygga upp vaden.
• Lagom träning, hoppfritt i början.
• Spinning = mycket bra rehabträning! 
• Sluta så fort det gör ont!

Om jag tittar på min stegräknare på mobilen, så har jag inte gått många steg det senaste. Vissa dagar har jag knappt varit utanför dörren.. Fy va lite jag har rört mig. All vardagsmotion liksom.. Den bara försvann i och med att jag inte kunde stödja på vaden. Men idag har jag gått en längre promenad och det gick jättebra. Enligt världshälsoorganisationen så ska man ju gå 10.000 steg per dag för att ha en bra vardagsmotion, och det var precis vad jag samlade ihop idag. Känns mycket bra, även om vaden känns stel och lite stum när jag går. Men så länge det inte gör ont tänker jag. Imorgon ska jag träffa sjukgymnasten, hoppas han är positiv!

 

/PiggElin

Nu ska ni få höra. Jag har varit på gymmet. Jag har trampat lite luft på spinningcykeln, pumpat lite triceps och biceps, samt pressat lite magmuskler. Jag är så stolt! Och det gick bra. Var as nervös när jag gick in på friskis, men det släppte efter en stund. Fick till och med upp lite puls för första gången på länge. Sååå skön känsla!

 

Att tvätta är något jag gör jämt och ständigt. Detta endast på grund av att jag tränar så mycket och ständigt behöver tvätta mina träningskläder så jag inte luktar apa på jympagolvet. Men sen jag skadade mig så har jag ju inte behövt tvätta några träningskläder. Jag satt faktiskt och funderade på om jag har tvättat sen jag skadade mig, men jag tror faktiskt inte det. Men idag var det dax, inte en enda trosa var ren... Men nu, 8 timmar senare, så är jag äntligen klar. Tvättkorgen fylld med nytvättade kläder och jag känner det som att jag har räddat världen. :-) Jag ser detta som ett friskhetstecken. Äntligen klarar jag att göra saker själv, som att bära tvättkorgen fram och tillbaka till tvättstugen drygt 350 gånger..

 

/PiggElin