PiggElin

Målet idag var att cykla en längre runda på min racer. Jag har ju cyklat 7 mil förra sommaren på racer, men det var ju under en heldag, och med pauser och med en racer som inte var min. Så därför kändes det idag lite spännande att ge sig iväg på det som vi hade planerat skulle bli en övningsrunda inför tjejvättern. 

 

Jag och Ellen möttes kl 9.00 för avfärd. Det hela började bra, vi visste typ hur vi skulle cykla med tips på en runda från en tjej som också skriver en blogg som ni kan hitta här. Vinden låg rätt, solen sken, Elin och Ellen kvittrade av glädje, gruset var soppat, bilar var snälla.

 

Efter ca 1,5 mil så cyklade vi ut på lite större väg och dessutom ganska öppet landskap runt omkring. Vinden vände sig rakt mot oss och det var som att cykla in i en vägg. Det ända fokus som gick att ha var siktet framåt och att hålla balansen. Vinden skrek i öronen!

 

Men vi kämpade oss ända bort till Odensbacken och väl där kändes det som att hoppet kom tillbaka. Vi cyklade ut på en trevlig cykelväg som löpte parallellt med bilvägen och tillslut kom vi in i ett litet samhälle som var lugnt och mysigt att cykla igenom. Vi kunde återigen njuta av turen och till och med föra ett samtal utan andnöd..

Plötsligt tog samhället slut och den ända väg att cykla på var i väggrenen av en 90väg.. Vinden hade lagt sig på sidan av oss och det gällde att kämpa för att hålla cykeln upprätt. Livrädda för vinden hoppades vi att det endast skulle vara en kort bit att ta sig innan vi skulle svänga av, men vi hade ganska fel.. Lastbilar körde i full fart förbi oss och ryckte tag i vinden och vände runt den, vilket resuterade i kastvindar som fick oss att bli alldeles darriga i benen av räddsla.. Vi gav upp och hoppade av cyklarna för att leda istället..

 

Tillslut såg vi ett samhälle och svängde in där. Vi visste inte alls vad det var för samhälle eller om de vägar vi cyklade på skulle leda oss tillbaka till Örebro eller överhuvudtaget gå att cykla på. När vi sedan började känna igen oss och visste att vi var på rätt väg så fanns det inget bättre sätt att fira detta på än att sjunga ut för full hals:

 

"Fri som en fågel, fri som en fågel, och då är det som nånting ropar: Kom! I hans galna luffareblod"