PiggElin

Nä, nu ska jag börja blogga igen. Mest för min egen motivations skull. Jag måste ha något som peppar mig. för efter dagens medelpass, (som var det första sedan jag skadade min vadmuskel), så vill jag verkligen tillbaka till där jag var innan, både i styrka, kondition, träningsglädje, inspiration, och träningsvilja. Medelpasset gick bra, men jag trodde faktiskt att det skulle gå bättre. 4 lååångsamma månader har gått sedan jag hoppade sönder vadmuskeln. Jag har rehabtränat, jag har varit hos sjukgymnast, jag har fått laser, jag har vilat, jag har stretchat. Men ändå är den inte helt bra.. Eller sitter det i huvudet? Fegar jag?

 

Jag pratade med en annan ledare på friskis och berättade min frustration över vadmuskeln. Han berättade att när hans axel hoppade ur led så tog det ett helt år innan han var tillbaka helt igen. När han sedan var tillbaka helt igen så kom han på att han själv hade dragit ut på det hela genom att hela tiden känna efter och fega lite i rädsla av att dra axeln ur led igen.

 

Jag vet, man ska alltid vara försiktig, lyssna på kroppen och istället skynda långsamt. Men jag gillar inte när saker tar tid. Och om det sitter i hjärnan på mig så känns det så onödigt att fega mer.

 

Men nu har jag bestämt mig, nu lägger jag i en växel och hoppas på att det inte blir rött ljus.