PiggElin

Vilken brottningsmatch det blev med mig själv innan jag tillslut fick på mig löparskorna och gav mig iväg på en joggingtur. Det satt så långt inne, och det var inte klokt hur mycket undanflykter som jag försökte komma på. Väl ute bestämde jag mig för att det fick bli vilket tempo som helst och vilken sträcka som helst. Och om jag ville börja gå så fick jag det. Jag joggade iväg och benhinnorna skrek av ovana. Stannade några korta gånger för att stretcha vadmusklerna och ge benhinnorna lite kort vila, men annars höll jag ett lugnt stadigt tempo i 5 kilometer. Jag var så fantastiskt stolt över mig själv när jag väl kom hem igen. Tänk att det ska vara så svårt ibland, trots att det är så himla skönt efteråt.

 

/PiggElin