PiggElin

Gjorde en liten deal med mig själv nu ikväll. Antingen pluggar du, eller också ger du dig ut på en löptur. Jag valde såklart löpturen. Hösten var vacker. Krispig och frisk. Men efter 5 km så kom mörkret. Jag var inte beredd på att det skulle bli så mörkt. Och att springa i mörkret tycker jag är lite läskigt. Jag blir mörkrädd, tror att det ska hoppa ut rövare ur varje buske som jag passerar. Fantiserar om att varje människa som jag ser på långt avstånd kan vara en massmördare. Jag fattar inte att jag har blivit sådan här. Kan inte minnas att jag var så mörkrädd när jag bodde i Göteborg. Kanske är det efter våldtäckterna i Örebro som det började.

Fram till 5 kilometer gick allt bra, sprang ganska centralt och möte många löpare som inte alls var ute efter att mörda mig. Jag lyssnade på en trevlig podcast och hade bra flyt i benen. Plötsligt blev det lite mer skog, och därmed mörkare. Jag vågade inte längre ha podcasten i öronen. Alla sinnen måste vara på spänn, hörseln likaså. Sträckan utan gatulampor var lång vilket fick mig att öka tempot med nästan 2 minuter per kilometer. (bra intervallträning dock). Sen kom jag ut i ett lite öppnare landskap och satte i podcasten i öronen igen, men kunde ändå inte släppa tanken på att någon kanske förföljde mig. Slängde blickar över ryggen flera gånger för att försäkra mig om att så inte var fallet. Efter 8 kilometer var jag tillbaka i bostadsområden igen, och när jag sprang ut i skenet från gatulyktorna utmed vägen, så blev jag lugn och trygg.

Det är så orättvist att vi tjejer inte ska kunna känna oss säkra efter klockan 7 på kvällen. Säkert finns det killar också som inte känner sig säkra, men vi tjejer blir till och med avrådda att inte ge oss ut själva på ocentrala platser när mörkret tränger på. Det är ju fruktansvärt!

Tur att jag mestadels har någon att springa med så jag kan känna mig trygg för även om benen kändes lätta och pigga idag, så var det en galet obehaglig känsla av rädsla i ca 3 kilometer vilket gjorde det hela ganska jobbigt. Fler gatulampor åt folket skulle jag vilja ropa också!

 

/PiggElin