PiggElin

Jag vet inte hur många gånger jag har sagt att yoga är inget för mig, yoga är för lågintensivträning, yoga är för svårt, yoga är för tråkigt, yoga kommer jag aldrig pröva. Men igår fick jag sms från en vän som frågade om jag ville hänga med på morgonyoga på friskis. Och konstigt nog så var jag snabb med att tacka ja. Bokade snabbt in mig på passet och innerst inne så längtade jag lite till nästa morgon för att få pröva denna träningsform och möta mina förutfattade meningar om yogan.

 

Mina tankar efter passet är: 

 

 

Att jag skulle vara ganska så osmidig visste jag redan innan. Men att jag skulle vara lika orörlig som en staty, det hade jag ingen aning om. Wow, inte en ändå yogaposition kände jag att jag behärskade med mina stela lemmar.

Förutom positionerna och övningarna så var andningen det svåraste. Att andas in och ut på rätt ställen.. Puuuh! FIck ibland andnöd för att jag glömde andas, eller andades in för lite luft som sedan inte räckte att blåsa ut i övningen..

En annan tanke är, MY GOD va tunga vissa övningar är. Jag som tänker att jag är vältränad och har starka muskler. Hm, vart fanns dessa muskler under passet??

 

Nu låter det som att jag hatar yogan. Men jag fick faktiskt mersmak. Jag vill liksom bli bättre på yoga eller i alla fall rörlighetsträning i stort. Jag tyckte det var en skön start på dagen, och ledaren var fantastiskt bra och guidande. Musiken var fin och meditativ, och jag tittade inte på klockan mer än en gång. Jag är faktiskt positivt överraskad.