Värsta vurpan
Jag har säkert klagat förut över hur jobbigt jag tycker att det är med att cykla när det är snö och is på vägarna. Jag avskyr det och blir alldeles spänd i kroppen när jag försöker undvika att vurpa. Och idag hände det..
Plötsligt låg jag där på marken med hjärtat i halsgropen.
Påväg till ett friskispass, glad i hågen över att examinationen var över och att jag nu kunde träna och ha det gött. Fina utrustningen var på och jag tog det lugnt eftersom jag hade gott om tid.
Isspår i marken och plötsligt..
Min första tanke är: klarade utrustningen sig? Har nått gått sönder?
Efter att ha kollat kläder, ryggsäck och cykel så känner jag den där bultande känslan i händer och armbågar som var så hemsk när man var liten.. Känslan av hud skrubbad mot asfalt och grus..Inte är känslan mindre hemsk nu..
Upp på cykeln igen och vidare mot Friskis. Lite känningar i händer och armbågar ska inte få stoppa mig.
Efter första styrkan på golvet kommer vi upp och jag märker att jag har färgat min plats på golvet med blod!!
Woops..
Nu låter det hemskare än vad det är. Blodet kom från några skrubbsår och förutom lite känningar i ena knät så är det ingen fara med mig..
Adrenalin kan verkligen få en att glömma all smärta..
/PiggElin
