PiggElin

Så sjukt trött i fötterna. Men nu har jag också firat alla♥dag genom att låta mitt eget hjärta pulsera hårt i 16 km löpning. Första kilometrarna trodde jag att jag skulle ge upp, det gick så långsamt, och snön gör verkligen ingen nytta i löpningen. Men jag tycker ofta dom första kilometrarna är tunga, dom flyter inte alls, men efter 4-5 kilometer brukar det lätta upp. Idag lättade det inte riktigt upp förrän vid 7 km. Då kunde jag börja tänka på att det var mindre än en mil kvar, och milen har jag ju klarat förr.

 

Efter ca 9 km sprang jag rakt in i ett spår som var varken skottat, uppgått eller det minsta rört. Drivor av snö och varje steg jag tog fick mitt knä att säga ifrån. Det gick liksom inte, så jag var tvungen att gå. Förlorade massa tid på denna lilla sträcka som inte var löp eller gåbar. Och när jag äntligen kom ut på lagom skottad mark igen, så hade jag tappat massor i tid och det var svårt att få upp tempot igen. Snödrivor är verkligen jobbigt att ta sig igen.

 

När jag kunde börja springa igen så var det 5 km kvar. Jag fick verkligen bita ihop och pressa mig framåt. Det var som att börja om från början igen. Men jag slet, och dom två sista kilometrarna kändes som en befrielse.

 

Nu är jag hemma, och så otroligt nöjd med min löpning. Trots att det tog mig nära 2 timmar att ta mig runt denna sträcka på 16 km så är jag nöjd. Jag vet ju att jag kan mycket bättre, med bättre förutsättningar.

 

Men vad jag längtar till våren! (Och jag vet att jag tjatar om det) :P

 

/PiggElin