PiggElin

Igår när jag cyklade min runda på Visingsö så cyklade jag förbi ett gäng som var ute och sprang i solen. Redan när jag cyklade förbi dem så blev jag väldigt sugen på att ge mig ut på en löprunda, och efter att jag sedan förstod att det var några välkända ansikten som var ute och sprang ett riktigt härligt långpass som de uppdaterade med härliga bilder på facebook så blev jag ännu mer sugen på att också springa. När också pappa tillslut gav med sig att låta mig springa med honom så blev jag jätteglad och ännu mer taggad. Har inte kunnat springa sådana här långpass med min pappa på några år pga olika skäl, men nu när både han och jag tränar mot Göteborgsvarvet så kunde vi mötas i ett långpass med anpassad fart för att passa oss båda.

 

Vi knopade ihop en bana som involverade lite av alla de tre lagda vandrings/löpspåren på ön för att skrapa ihop 13 km. Visingsö bjöd på många olika skepnader och det kändes som vi sprang igenom årets alla årstider. Vi startade i hösten med fullt av gula och bruna löv som låg på marken. När vi sedan kom ner till sjön och solen kunde nå träden och marken blev landskapet lite vårigt. Sedan vände vi upp mot mitten av ön och solen stod lågt i väster så vi fick kisa för att se något. Plötsligt kändes det som en sommarkväll. In i skogen igen på mitten av ön där snön fortfarande låg kvar i drivor. Vi fick kämpa oss igenom vinterlandskapet för att sedan nå mål där mamma väntade med glass till oss båda.

 

Nu har jag tackat Visingsö för den här gången och återvänt till Örebro. Nästan gång jag vänder ner mot Visingsö blir i maj och då är Göteborgsvarvet avklarat och all fokus ligger på tjejvättern.

 

/PiggElin