PiggElin

Vaknade igår med halsont. Inte i hela halsen utan bara på ena sidan. Känner mig inte sjuk på något annat sätt, och förstår inte alls varför jag har ont i halsen. Jag har ju nyligen varit förkyld??

Jag tyckte det blev bättre på eftermiddagen igår och tänkte att jag säkert hade inbillat mig halsontet. Min vän berättade att han hade läst någonstans att 94% av alla sjukdomar, (alltså, förkyldningar, värk, och andra krämpor) är inbillade sjukdomar pga av stress eller ovilja men också bara inbillad utan anledning..

Nu vet jag inte om de här sifforna stämmer eftersom jag inte har något vetenskapligt underlag för det. Men jag tyckte det lät intressant det min vän berättade och hoppades att mitt halsont skulle vara en inbillad smärta, så att jag kunde bege mig till Friskis för att träna.. :)

 

Halsontet "försvann" och jag tänkte inte mer på det. Imorse när jag vaknade fanns det där igen.. Men jag hade ingen tid att tänka på det, jag var tvungen att leda pass för barnen på familjejympan då jag var vikarie för en annan ledare som var sjuk. Efter passet tog jag en sväng inne på gymmet i vanlig ordning, trots att halsontet fanns kvar..

 

Jag vet att det låter så himla dumt att jag gick in på gymmet och tränade trots att jag hade ont i halsen. Men jag känner mig så splittrad. Tänk om jag skulle sluta träna varje gång jag hade minsta smärta? Hur mycket hade jag tränat då?

Har man ont i en axel eller ett ben så tränar man ju ändå, men försöker att inte belasta just det man har ont i. Men när det gäller halsen så blir det ju svårt att inte belasta den, eller vad man ska säga..

Jag vet ju att man inte ska träna om man på något sätt har ont i halsen eller känner sig hängig, det kan ju leda till en massa hemskheter. Men jag är så splittrad i detta..

 

Jag är verkligen ingen bra ambassadör när det gäller träning och sjukdom eller skada. Så lyssna aldrig på mig när det gäller detta.. Min pappa däremot är en god förebild och också den som tjatar mest på mig att jag måste vila när jag är sjuk.

 

/PiggElin