Tröstäta
Igår fick jag ett mail av tidningen iForm. En utav huvudlinen i mailet var frågan: Äter du med känslorna? Jag brydde mig inte så mycket om mailet men tänkte att det gör jag nog inte. Men så idag, när jag mår ganska krasst och känner mig otillräcklig och nere, så är min första tanke: Jag åker till Willys och köper godis!
Jag åkte till Willys och handlade en godispåse, och där kunde det varit stopp. Men icke, jag handlade skräpmat och efterrätt också, och sen stod jag en lååååång stund och kollade igenom chipshyllan.
I mitt chipsletande hejdade jag mig och tänkte på mailet.
När jag kom hem med alla godsaker utan chipsen, så satte jag mig för att läsa det där mailet från iForm. Tydligen så var det ett test som man kunde göra på deras hemsida, som skulle tyda om man var en känsloätare (=tröstätare) eller ej. Mycket riktigt så tyckte testet att jag hade en osund relation till ätande som baseras på mina känslor. Ja, jag vet.. Man ska inte ta sånna där test på allvar, men samtidigt så vet jag att det är sant, utifrån hur jag brukar bete mig.
Varför vi tröstäter:
Det är ämnet dopamin som frisätts i kroppen när du äter som ger dig den där känslan av välbehag. Så fort du då börjar känna dig ledsen eller orolig går ett larm till hjärnan som signalerar: Ät, så du blir glad igen!
Inte konstigt då att det är så lätt att fastna i tröstätande. Många människor tröstäter och det sker oftast inte medvetet.
Inte konstigt då att det är så lätt att fastna i tröstätande. Många människor tröstäter och det sker oftast inte medvetet.
Tänk om jag hade snörat på mig löparskorna i stället och tagit mig ut för att springa bort mina tankar, som jag dessutom vet hjälper. Då hade jag antagligen inte suttit här nu och varit lika ledsen. Och jag hade dessutom inte behövt tänka på allt det onyttiga som jag stoppat i mig. För tröstätande gör verkligen inte saken bättre. Men ni vet säkert hur svårt det är...
/PiggElin
Kommentarer
Trackback
