PiggElin

Jag trodde knappt det var sant när klockan ringde 06.00 i morse och jag skuttade upp ur sängen. Jag som är så sjukt morgontrött i vanliga fall. Men idag flög jag upp ur sängen, och strax där efter så möte jag Ellen i trappuppgången med ett leende på läpparna. Jag kände mig oövervinnerlig!

 

Vi cyklade in mot stan, och när vi lämnade lägenheten kändes det som att vi var dom ända vakna på hela jordklotet. Men ju närmare stan vi kom desstå fler människor och liv. Vi svängde in till friskis och mötes av ca 40 morgonpigga människor som redan satt på sadeln och trampade igång sina cyklar. Jag och Ellen fick de sista cyklarna och jag började fundera över hur detta skulle gå. Hur skulle kroppen reagera på ett spiningpass klockan 7.00 på morgonen?

 

Varmt blev det, men bena kändes pigga och starka. Jag pumpade på, och jag kände nästan för att hojta till av lite glädjerus när sista konditionslåten nådde sitt slut och musklerna kändes varma och utpumpade.

 

Tanken var sedan att jag skulle åka hem, äta en andra frukost och gå och lägga mig igen. Men det gick inte, jag blev sååå himla pigg av passet, så det var ingen vits med att gå och lägga sig. Jag åt min andra frukost och sen har jag övat på dirigeringsläxa, sångläxa och lagat lunch, och klockan är inte ens 11...

 

Det är fantastiskt!! Så här vill jag vara, så här vill jag känna, ALLTID!

 

/PiggElin