PiggElin

Idag körde jag för sista gången höstterminens medelpass. Det var en trevlig känsla och det kändes lite vemodigt att nu lämna detta pass bakom mig, som jag så mycket har tyckt om. Men jag satsar på att mitt nya pass ska bli minst lika bra! Om inte bättre!

 

Efter passet var planen en löptur hem. Det tyckte jag verkade som en väldigt bra idé att få in veckans 6 kilometerspass när jag ändå var påväg hem. Meeeeen, det tyckte inte alls mina ben.. Dom protesterade från första steget. I och för sej är det inte så konstigt eftersom jag har tränat väldigt mycket ben det senaste.

I söndags åkte jag längdskidor, och det är ju mina ben dessutom väldigt ovana att göra. På måndagen var jag på spinning. Och igår sprang jag 7 km och körde dessutom benprogrammet som min julkalender erbjöd. Så det var väl inte så konstigt att mina ben skulle vara trötta.

 

Löpturen var dessutom fruktansvärt kall, antagligen eftersom jag hade svettats på mitt pass och det gjorde min kropp frusen av kylan utomhus.

Och förutom trötta ben och kallt så är det så galet jobbigt att springa på snö som underlag. Jag kommer inte alls upp i samma hastighet och man spänner kroppen på ett helt annat sätt.

 

Usch, vilken löptur. Jag njöt inte en ända sekund. Men jag kämpade, kämpade och kämpade. Och tillslut så hade jag tagit mig igenom alla 6 kilometer. Inte snabbt, och även några meter gåendes. Men det gör inget, nu är jag sååå nöjd att jag gjorde det. Man ångrar bara den träning som man inte genomförde..

 

/PiggElin