PiggElin

 

Igår kväll var det dax för midnattsloppet i Göteborg. Jag var verkligen urladdad och kände inte alls för att springa, och det blev ännu värre när regnet öste ner. Jag och mina löparvänner begav oss till slottsskogen där start och mål fanns och till min stora förvåning så var det hur mycket folk som helst som trotsade vädrets makter för att prestera i mörkret. På bilden har vi lite olika sinnestämmningar, jag försökte nog se mer taggad ut än vad jag var..

 

 

Mina vänner som startade i tidigare stargrupper än jag, övergav mig för att inta position, och jag ställde mig under ett träd och huttrade. Funderade en stund på om jag skulle strunta i loppet och undrade varför jag skulle ge mig iväg i detta regn och dessutom med en huvudvärk. Men jag beslöt mig för att ge det en chans och springa 1 km för att känna hur det kändes. När det sedan blev dax för min start så slutade de regna och kroppen blev genast lite piggare.

 

Min startgrupp var inte den snabbaste och därför fick jag hålla ett väldigt lugnt tempo i början då det var svårt att springa om. Det gjorde inte mig så mycket eftersom jag ändå inte var ute efter någon speciell tid.

Efter ca 3 km stod min familj och hejade på mig, och jag fick då ännu lite mer energi som jag kunde använda för att öka tempot lite.

Banan var backig och efter 6 km väntade den fruktade backen upp till Masthuggskyrkan. Många pratade om den här backen innan loppet, och arrangörerna varnade att spara krafter till den backen. Själv kände jag mig ganska fräch i benen när jag kom fram till backen och kunde lätt ta mig förbi folk som kämpade för att ta sig upp till toppen. Jag kände mig stark och tänkte att jag kanske skulle kunna springa in på under en timma iallafall trots att jag inte hade tänkt satsa på det, så när det sedan gick nerför så satte jag av i fullfart!

 

Men när det endast var 2 km kvar så kom ÖSREGNET! Och hjälp va det regna! Ett ögonblick såg jag knappt framför mig för att det vräkte ner så. Jag gav upp min tanke på att springa under timmen och försökte främst fokusera på att parera alla stora vattenpölar.

 

In i mål kom jag, genomblöt och kall, men mycket fräschare i kroppen än innan loppet. Ingen huvudvärk och glad i hjärtat. 1 timma och 1 minut blev tiden, trots jobbig bana, huvudvärk och ÖSREGN. Jag är nöjd!

 

/PiggElin